Lunch-dax

Nu vet ni har Kiso lunch. Några minuter över innebär att man har tid att blogga några rader. Ibland kan jag bara känna hur det rycker i mina blogg-nerver och att jag bara måste få några ord på pränt.

Käkade lunch med Mattias, han är så rolig och han är en sån otrolig berättare! Man får garanterat minst ett gott skratt när man äter lunch med honom. Faktum är att man definitivt får sig en hel massa skratt under en arbetsdag, eftersom han sitter bakom mig. Karoline och Mattias på samma kontor är jävligt galet och högljutt. Stackars våra kollegor.

Nu inser jag att jag inte har någonting att berätta, ändå var jag tvungen att skriva. Beroende? Usch, jag vill inte bli bloggberoende, jag är redan så beroende av så mycket annat. Men nu jäklar ska jag försöka skärpa mig. Inser att mitt liv kommer att bli ganska tråkigt under en tid men tänk så fantastiskt härligt det kommer kännas när jag nått mina mål.

Sen ska jag tala om att det är lite synd om mig för att jag har fruktansvärt ont i ryggen! Jobbigt värre men man ska fan inte klaga utan tänka på att det alltid finns någon som har det värre än en själv.

Hahaha, fick precis världens skrattanfall när E, en kollega berättade om hennes och hennes mans tur till deras stuga i helgen. C hade sprungit runt i kalsonger hela helgen och vägrat ta på sig trots att E tjatade. Nu känner jag båda två och kan se scenariot framför mig. Hon bad honom gå ut för att räfsa löv men istället hade han lyft på lite papper och torkat bort lite stearinrester. E säger då till mig och Mattias på sin breda hallänska: - Ja, C tror att han städar men han ställer minsann mer till med oreda än vad han gör nytta. Stackars karl, han kan fanimej inte ha det lätt. Haha!

Nej, åter till jobbet!

Hörs senare! Hejhoppkaffekopp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0