KISO

Det är just vad jag har nu. Igår hade vi världens diskussion om vår åldersskillnad och han menar verkligen allvar. Han tycker att det är skitjobbigt. Så nu ska vi nog inte ses mer... Igen.. Till allas stora glädje... Igen! Tur att man kan glädja någon när man själv mår sådär halvpissigt. Det retar mig! Jag tycker ju verkligen om honom och han fick mig att skratta. Skratta på riktigt, rakt igenom ni vet! Vi hade verkligen några underbara veckor även om det varit lite svajigt, mycket med tanke på våra 30 år i åldersskillnad.. Jag brydde mig aldrig men det gjorde tyvärr han. Oh vad jobbigt, jag vill verkligen vara med honom. Brukar man inte säga att om man har otur i spel så har man tur i kärlek? Jag har inte haft någon som helst tur de senaste 2 åren och jag känner mig inte glad. Jag bara mister alla jag tycker om, dock på olika sätt och det är jävligt orättvist. Jag saknar min lillebror och min hund otroligt mycket. Varför blev det som det blev då? Fy fan när folk klagar över struntsaker.. En dag kommer ni inse att det inte var mycket att klaga över. Jag försöker också sedan K dog leva för dagen. Jag vet ju inte ens om jag vaknar imorgon bitti...


Var rädda om er och varandra där ute!

Hejochhåkärlkenkommeralltidkommaochgå